Fredrik Stjernberg har i FT 1/2006 försökt visa att det inte finns, inte kan finnas, några (fullständiga) orakel. I FT 2/2006 finner Jens Johansson och Thorild Dahlquist att Stjernbergs argument, av olika skäl, inte är bindande. Jag skulle vilja föreslå ytterligare ett skäl.
Ett orakel skall kunna ge ofelbart riktiga förutsägelser om framtiden. Stjernbergs exempel är följande. Han säger till (det föregivna) oraklet: ”Om ditt svar [på min nästa fråga] är ja, så kommer jag att vissla som reaktion; om svaret är nej, så kommer jag att klappa i händerna. [...] Kommer min nästa reaktion på ditt svar bli att jag klappar i händerna?” Det tycks då som om hur oraklet än svarar, kommer det att ha fel.
Men vad oraklet gör är att hastigt skriva några ord på ett papper som det viker ihop och lägger framför sig. Och sedan säga ”ja”. Och Stjernberg visslar. Oraklet ber då Stjernberg veckla upp det ihopvikta papperet och där står följande: ”Eftersom du talade om för mig hur du skulle handla så skulle jag, äver om jag inte varit ett orakel, kunnat förutsäga att du skulle vissla.” Stjernbergs argument skulle, om det vore korrekt, kunna användas till att visa att det är omöjligt att förutsäga även hur vissa enkla deterministiskt system kommer att bete sig. Vi tänker oss en apparat på vilken det finns två lampor, en grön och en röd. Antag vidare att när apparaten ”hör” ordet ”ja” uttalas (den reagerar på ljudvågen) så tänds den gröna lampan och om den ”hör” ordet ”nej”, så tänds den röda. Antag sedan att man frågar oraklet om den röda lampan kommer att tändas. Hur oraklet än svarar (så att apparaten ”hör” det), kommer svaret att vara falskt.
Per Lindström