Horace Engdahl, som motsägelsefullt nog inte längre är ständig sekreterare, har formulerat den tänkvärda åsikten att ”om människor bara yttrade sig när de hade en välgrundad uppfattning, skulle det mänskliga samtalet avstanna” (DN 14/3). Av detta tycks följa att folk inte har några välgrundade uppfattningar – åtminstone inte tillräckligt ofta för att några samtal om dessa uppfattningar skulle kunna uppstå. Kan det möjligen vara så att Engdahls åsikt är den enda som är välgrundad? Eller är även den ett exempel på vad han betecknar som ”det lösa tyckandet”