Stockholms Filmfestival säger just nu på en reklamskylt ”The future is now”. Vid första anblicken ser det ju ut som en självmotsägelse; det speciella med framtiden är ju att den inträffar senare än nu. Men kanske har filmfestivalen tänkt sig saken så, att den tidsrymd då man läser första halvan av meningen inträffar tidigare än den tidsrymd då man läser andra halvan – åtminstone i normalfallet – och i så fall måste man ju hålla med om att det nu som åsyftas faktiskt ligger i den framtid som åsyftas. Kanske kan man då till och med börja tycka att satsen är analytiskt sann? Nej, även detta blir rätt orimligt, för hur man än vrider och vänder på satsens innebörd, så måste man väl ändå gå med på att förhoppningsvis större delen av framtiden kommer senare än det nu som avses (vilket det nu är). Men filmfestivalen menar kanske något helt annat, något som inte är uppenbart falskt?