Det ontologiska gudsbeviset ser ut så här i Descartes tappning:

att det till Guds  natur hör att alltid existera inser jag klart och tydligt . […] det är inte mindre motsägande att tänka sig Gud (dvs. det fullkomligaste väsendet) utan existens (dvs. utan en viss fullkomlighet) än att tänka sig ett berg utan en dal (Filosofin genom tiderna, 1600-talet, 1700-talet, s. 75).

Ett av många problem med denna argumentering är att den är kättersk. Den kommer närmare bestämt i konflikt med några centrala kristna påståenden om Jesus, vilket framgår av följande slutledning:

1) Jesus är ingen mindre än Gud själv (treenighetsläran).
2) Jesus avrättades genom korsfästelse för cirka tvåtusen år sedan; han var död i ett par dagar men blev därefter levande igen (de nytestamentliga evangelierna).
3) Gud var död i ett par dagar för cirka tvåtusen år sedan (följer av 1 och 2).
4) Gud saknade en viss fullkomlighet i ett par dagar för cirka tvåtusen år sedan, nämligen liv (omformulering av 3).

Det bör kanske påpekas att Jesus, enligt renlärig teologi, var död i ordets egentliga bemärkelse och inte bara skendöd eller så.

Johan Bjurman