Sund empirism?

Enligt en broschyr som delades ut på gatorna i Stockholm i slutet av mars skulle världens undergång inträffa den 21 maj 2011. Så här i efterhand kan man väl säga att denna förutsägelse var rätt misslyckad. Den övertygade inte heller en viss filosof i Stockholm, som inledningsvis påpekade att det knappast kunde stämma, eftersom 21 inte ens är ett primtal. Men framför allt hänvisade han till den tappre soldaten Svejk, som när han genomgick en sinnesundersökning bland annat fick frågan om han trodde på världens undergång. Svejk svarade: ”Inte förrän jag ser den med mina egna ögon”. Den stockholmske filosofen gillade tydligen detta svar, som han ansåg var ett tecken på ”sund empirism”. Men kan man verkligen få se världens undergång? Under vissa omständigheter kan man kanske se att den är på god väg, men man kan ju inte vara säker på att den är komplett och oåterkallelig innan den är helt genomförd – bland annat till den grad att man själv är kaputt – och då är det väl för sent att se den. Svejks empirism är alltså, om inte direkt osund, så dock klart otillräcklig.