Nr 1 2000: Om innehållet
Milleniets första nummer av Tidskrift för politisk filosofi inleds med en artikel av Hans Ruin om uppsalafilosofen Axel Hägerström. Hägerström verkade i början av seklet och är som bekant känd för sin värdefilosofi, dvs den lära som brukar sammanfattas i tesen att värdeutsagor varken är sanna eller falska och uttrycker känslomässiga inställningar snarare än föreställningar om rena sakförhållanden.
Hägerströms värdefilosofi har haft stort inflytande inom den svenska akademiska filosofin och eventuellt också i vidare kretsar. Vissa menar exempelvis att den haft politisk betydelse, t ex för framväxten av välfärdsstaten, bl a genom den kritik av en naturlig egendomsrätt som läran ibland anses ge upphov till. (Se Källströms Den gode nihilisten, Rabén & Sjögren, 1986 för en diskussion om dessa frågor, samt Bo Pettersons doktorsavhandling Axel Hägerströms värdeteori, Uppsala, 1972 för en framställning av Hägerströms värdefilosofiska idéer).
Ruin argumenterar i sin artikel för att Nietzsche utgör en av Hägerströms inspirationskällor, ett förhållande som Hägerström emellertid, enligt Ruin, velat förtiga, eftersom han var ”mån om sin autonomi och originalitet som tänkare.” Till osynliggörandet av Nietzsches inflytande bär också hans efterföljare bland svenska filosofer skuld, enligt Ruin, som menar att det finns anledning för den svenska filosofin att ”bekänna sin skuld och därmed sin faktiska tillhörighet till en djupare och mer omfattande filosofisk tradition.” Syftet med Ruins artikel är att utgöra ett bidrag till denna självprövning.
Vilken är den moraliska grunden för välfärdsstaten? Detta är huvudfrågan i Lena Halldenius artikel ”Solidaritet eller icke-dominans?.” Halldenius hävdar att välfärdsstaten har legitimitet i den mån den skyddar medborgarna från att domineras av andra (inklusive politiska institutioner), dvs begränsar andras möjlighet att intervenera i medborgarnas beslut. Denna tanke har, enligt Halldenius, omfattande konstitutionella implikationer med avseende på demokratisk kontroll, fördelad rättslig auktoritet, osv, och kan även motivera vittgående jämlikhetssträvanden.
Till följd av vissa politiskt fattade beslut utsätts medborgarna för små men icke obefintliga risker. Exempelvis tillåter samhället försäljningen av vissa livsmedel trots att de innehåller tillsatser som troligen är cancerogena. Huruvida detta är rimligt ur moralisk synvinkel är den fråga som behandlas i Martin Petersons artikel ”Samhällsbeslut och små risker.” Peterson försöker närmare bestämt försvara att det är legitimt att försumma sådana risker, bl a med hänvisning till de ökade beslutskostnader som skulle bli följden av den motsatta uppfattningen.
Redaktionen