Nr 1 2001: Om innehållet
Vad är det som är bra med demokrati? På denna fråga finns det många svar. Men enligt en idé kan demokrati motiveras utifrån ett kunskapsmässigt perspektiv. Tanken är helt enkelt att vi har störst chans att ha rätt i en viss fråga om vi har majoriteten med oss, åtminstone om vi inte har något särskilt skäl att misstro omdömet hos medlemmarna i denna majoritet.
Till stöd för denna tanke kan man anföra det så kallade "juryteoremet", som bevisades på sjuttonhundratalet av den kände franske matematikern Condorcet. Juryteoremet går, grovt uttryck, ut på att om ett udda antal personer skall ta ställning till huruvida ett påstående P är sant eller inte, och om det finns ett tal t som är större än 0,5 och mindre än 1 och som representerar vars och ens sannolikhet att ha rätt, så är sannolikheten för att majoriteten har rätt större än t, åtminstone om de gör sina bedömningar oberoende av varandra. Dessutom följer att sannolikheten är större ju fler dessa personer är.
I sin artikel "Demokratisk argumentation" diskuterar Luc Bovens och Wlodek Rabinowicz tänkbara implikationer av juryteoremet för två olika exempel på demokratiska beslutsprocedurer, en "premisscentrerad" och en "slutsatscentrerad". En slutsats är att vilken av dessa procedurer som juryteoremet stöder beror på vilken målsättning vi vill uppnå med den. Om vi vill nå fram till sanna slutsatser "på rätta grunder" så är den premisscentrerade proceduren att föredra. Om vi vill nå fram till sanningen punkt slut så bör vi snarare använda den slutsatscentrerade ansatsen.
Demokratibegreppet står i centrum också för Mats Lundströms artikel "Kan definitioner av 'demokrati' vara opartiska?". Lundström kritiserar vissa "innehållsliga" försök att definiera ordet "demokrati". Enligt dessa definitioner kan ett samhällsskick med rätta kallas demokratiskt endast om det har vissa egenskaper som förordas av de som föreslår definitionen, men som är politiskt kontroversiella (till exempel en någorlunda jämlik fördelning av den ekonomiska makten). Eftersom dessa egenskaper inte, enligt Lundström, betraktas som nödvändiga i allmänt språkbruk utgör definitionerna i själva verket en sorts försök att reformera det allmänna språkbruket. Lundström är kritisk mot sådana definitioner, eftersom de riskerar att dölja viktiga värdekonflikter.
I övrigt utgörs numret av Anders Björnssons artikel "Midvinterblot", i vilken han urskiljer olika statsformer som har avlöst varandra i den svenska historien, samt av ett diskussionsinlägg av Carcmencita Nilsson, och av Olli Kangas kritiska genomgång av Bo Rothsteins bok Just Institutions Matter.
Redaktionen