Nr 2 2001: Om innehållet
På senare tid har liberalismen fått kritik från en rad tänkare som brukar kallas kommunitarister eller gemenskapare. Kritiken rör bland annat självbestämmandets roll inom den liberala ideologin. Liberaler betonar som bekant individens rätt att själv avgöra hur hon skall leva, utifrån sina egna idéer om vad som är ett gott och värdefullt liv, och att statens inblandning härvidlag bör vara så liten som möjligt.
Gemenskaparna ifrågasätter denna syn. Särskilt är de motståndare till idén om statens neutralitet. Gemenskaparna vill i stället att staten skall uppmuntra människor att hysa föreställningar om vad som är värdefullt som överensstämmer med samhällets gemensamma livsstil, såsom denna definieras av rådande sedvänjor.
I sin artikel "Håller liberalismen för den kommunitaristiska kritiken?" granskar Paulo de Narvaja de argument som gemenskaparna åberopar till stöd för denna syn. De Narvajas slutsats är skeptisk. Visserligen anser han att gemenskaparna lyckas peka på vissa problem med det liberala statsidealet, men att det alternativa ideal som gemenskaparna manar fram inte framstår som någon önskvärd lösning.
Den andra artikeln heter "Statsgränsen som faktum och norm" och är författad av Ronnie Hjorth. Artikeln utgår från att mycket politisk teori koncentrerar sig på frågor om förhållandena inom ett visst samhälle, till exempel rörande vad som kännetecknar en rättvis fördelning av samhällets resurser. Frågor om förhållandet mellan stater (till exempel rörande internationell rättvisa) får inte lika mycket uppmärksamhet. Hjorth skisserar tre olika vägar som man kan gå om man släpper denna fokusering på inomstatliga förhållanden.
Dessutom innehåller numret ett par recensioner, varav en ägnas åt Andrew Dobsons Green Political Thought, och en annan åt Jonathan Glovers Humanity: A Moral History of the Twentieth Century. Syftet med Glovers bok är att dra moraliska lärdomar av sådana brott mot mänskligheten som exemplifieras av nazismen, USA:s krig i Indokina, Sovjets krig i Afghanistan, Pol Pots dödliga regim och så vidare. Glovers slutsats är att vi för att undvika sådana ohyggligheter måste skapa oss en "moralisk identitet" som förbjuder oss att överhuvudtaget överväga vissa typer av handlingar, såsom mord och terror, ens för de bästa syften; en identitet som har sin grund i inlevelse och identifikation med andra. I sin recension av boken ansluter sig Torbjörn Tännsjö till denna idé, men han kritiserar också Glover för att inte diskutera den rika världens ansvar för svält och elände i den tredje världen, till exempel genom dess stöd åt korrupta diktaturer. En i högsta grad aktuell diskussion, med andra ord.
Redaktionen