Nr 1 2002: Om innehållet
Temat för detta nummer av Tidskrift för politisk filosofi är "Feministisk politisk teori". Många försök har gjorts för att beskriva, definiera och avgränsa området för feministisk teori och teorikritik. Men feminism är ingen enhetlig teoretisk riktning, något som med stor tydlighet framgår av bidragen i detta nummer. Feminismen belyser både kvinnors ställning i samhället - i offentligheten, i det privata och i skärningspunkten däremellan - och kvinnors ställning i teorier om samhället. Det gemensamma för feministisk kritik är alltså att den har ojämlikheten mellan könen som centralt tema och problematiserar dels faktiska ojämlikheter, fördomar och förtryck, dels teorier som antingen ignorerar eller legitimerar dessa problem. I filosofin har feministisk teori till exempel kommit att utmana traditionell moralfilosofi och ifrågasätta i vilken utsträckning den verkligen och genuint sätter upp moraliska ideal som är könsneutrala. Trots detta har det ibland hävdats att feministiskt teoretiserande är ett distinkt perspektiv endast om det utgår från den tvivelaktiga premissen att det finns en specifikt manlig moral och en specifikt kvinnlig moral och att detta har sin grund i olikheter i könens biologiska alternativt sociala natur.
I detta nummer för Fredrika Lagergren i sin artikel "Den strategiska egendomligheten. Ellen Keys politiska filosofi" en kritisk diskussion om Ellen Key, feministisk företrädare för idén om en moralisk arbetsfördelning mellan kvinnor och män där vårdandet av pågående relationer är kvinnornas specifika moraliska uppgift, en tanke som också låg i grunden för det svenska folkhemsbygget. Åsa Andersson utgår i sin artikel - "Hur rättvist är genus? En undersökning av genus och genussystemet utifrån John Rawls rättviseteori" - ifrån den motsatta utgångspunkten, att tillskrivandet av socialt kön - genus - i sig är förtryckande och att genuin rättvisa förutsätter att vi överger sådana kategorier. I sammanhanget högst relevant är också hur vissa egenskaper kommer att uppfattas som naturliga och självklara och hur en könsidentitet som hotas av blotta närvaron av medlemmar i det "andra" könet uppstår. Dessa frågor fokuseras i Erika Svedbergs och Annica Kronsells artikel "Plikten att försvara Sverige. Maskulinitet, feminitet och värnplikt", där kollektiv könsidentitetskonstruktion i värnpliktspraktiken analyseras.
I såväl traditionell som modern samhällsteori finns ett tydligt fokus på frivillig interaktion, aktörers inbördes förhandlingar för att främja den egna gruppens intressen och formulerandet av en ideal modell för hur detta kan göras. Ett sådant fokus tycks dock förutsätta att moraliskt relevant interaktion alltid äger rum alltid äger rum mellan aktörer som är i stort sett jämlika och som kan orsaka varandra skada om de inte kan komma överens om att anpassa sitt beteende till varandras intressen. Kanske är det för att offentligt liv har varit en angelägenhet för fria män som den politiska relevansen av förtryck, makthierarkier och underordning varit så märkvärdigt frånvarande från samhällsteori. Då de undertryckta ändå inte erkänts som fullständiga moraliska aktörer har frågan om underordning och maktlöshet placerats utanför teoribildningen, utanför herrklubbens väggar. Ann-Cathrin Jarl för i sin artikel "Feministisk etik och ekonomisk rättvisa" ett resonemang som ifrågasätter relevansen av ideala modeller och i stället betraktar rättvisan underifrån: Vilka rättviseteorier är meningsfulla för de allra fattigaste och mest utsatta?
Lena Halldenius