Nr 3 2002: Om innehållet
Anta att några personer är oense om när kärnkraften bör avskaffas. Enligt en tankeväckande uppfattning så förutsätter en meningsfull diskussion att de också är överens om en hel del, till exempel om vilka överväganden som är relevanta för en sådan bedömning. De måste åtminstone vara överens om vad kärnkraft är för någonting. Utan att kunna vädja till sådana gemensamma uppfattningar kan de aldrig förväntas påverka varandra med sina argument.
Detta resonemang har relevans inom den politiska filosofin, där ju oenigheter är påfallande. Vad är en rättvis fördelning? Vilka faktorer är relevanta för bedömningen av en fördelning? Vilken roll spelar exempelvis dess uppkomsthistoria (att den är ett resultatet av en process där alla haft lika möjligheter), och vilken roll spelar dess struktur (att vissa har mer av det som fördelas)? Olika filosofer ger olika svar. I detta nummers första artikel (”Den oundvikliga jämlikheten”) utforskas ett förslag enligt vilket oenigheten trots allt lämnar utrymme för en grundläggande enighet, som i sin tur skänker diskussionen den disciplin som är en nödvändig förutsättning för att den skall vara meningsfull.
Det talas ibland om att medarbetare i ett företag måste solidarisera sig med företagets eller kanske företagsledningens strävanden. Och ett sätt att misslyckas som företagsledare sägs vara just att misslyckas med att väcka ett sådant engagemang hos medarbetarna. I sin artikel ”Hur uppfyller en homo economicus arbetsgivarens krav på engagemang?” diskuterar Jens Silfvast hur sådana frågor kan behandlas utifrån gängse ekonomiska teorier.
Den ekonomiska vetenskapen står i centrum också för diskussionerna i Roland Granqvists artikel ”Individuella preferenser för offentlig sjukvård”. Granqvist intresserar sig närmare bestämt för begreppet ”preferens” (ungefär: önskan), som har en central roll i ekonomisk vetenskap. Utgångspunkten är idén att bedömningen av en viss politisk åtgärd beror på i vilken mån åtgärden skulle tillfredsställa de berörda individernas preferenser. Granqvist hävdar att rimligheten i denna ansats beror på vad som menas med ”preferens”. Han för dessutom en diskussion om vilka preferenser som är relevanta särskilt för bedömningen av frågor rörande offentlig sjukvård. Diskussionen anknyter därvid till vissa idéer som försvarats av ekonomipristagaren Amartya Sen, som utgör en viktig inspirationskälla för Granqvist.
Redaktionen