Kunskapsteori

När den senaste Nobelpristagaren i litteratur, Herta Müller, fick frågan om hur det kändes svarade hon: “Jag vet att jag har fått priset, men jag tror det inte”. Ska man tro på det? Talar hon mot bättre vetande? (“Bättre vetande” är i detta fall så gott som all kunskapsteori från Platon och framåt, enligt vilken kunskap är en sorts sann tro.) Eller är det tvärtom Müller som vet bättre? Varför ska vi just tro på Platon och grabbarna?

Dogmatisk skepticism

Lars Mikael Raattamaa, poet och arkitekt, skriver i Arena 6/08 följande: ”Skepticismen formulerades av Pyrrhon från Ellis som en metodologisk vägran att fälla omdömen: ”Hur är tingen i verkligheten?” ”Ovetbara.” ”Hur bör vår hållning till tingen vara?” ”Oengagerad.” ”Vad vinner vi genom denna hållning?” ”Sinnesro.” […]” Man kan fråga sig hur Raattamaa kan uppfatta detta som en vägran att fälla omdömen. För den ivrigt intresserade och vetgirige läsaren ser det ju snarare ut som tre omdömen fällda i rask följd! Men Raattamaa är kanske ironisk? Eller är hela hans artikel, som i någon mening handlar om postmodernism, någon sorts sentida Camera Obscura?

Bör man ha strumpor?

Den kände, men numera döde, moralfilosofen Richard Hare är bland annat känd för att han inte använde strumpor. ”I don’t believe in socks”, som han själv uttryckte det. Det kan förefalla excentriskt, men andra tycks ha gått i samma fotspår. Albert Einstein använde exempelvis inte heller strumpor. Vem vet, kanske detta är något man borde dra lärdom av.

Jordens form

Den som noga läste Filosofisk tidskrift 1993 kunde där lära sig att jorden är platt. Beviset ser ut så här. Vi börjar med att betrakta följande sats, som vi kan kalla ”S”:

(S) Satsen ”Jorden är platt” följer logiskt ur denna sats.

Vi inser lätt att satsen ”Jorden är platt” följer logiskt ur S. Ty ”Jorden är platt” måste vara sann, om S är sann. För att inse det kan vi anta att S är sann. Av detta följer ju att satsen ”Jorden är platt” följer logiskt ur S – ty det är ju just detta som påstås i S. Och av detta, i kombination med vårt antagande att S är sann, följer att satsen ”Jorden är platt” följer logiskt ur en sann sats. Men varje sats som följer logiskt ur en sann sats, måste själv vara sann. Om S är sann, är alltså även ”Jorden är platt” sann.
    Men är då S sann? Ja, S är sann, om satsen ”Jorden är platt” följer logiskt ur S. Och vi har ju just visat att ”Jorden är platt” följer logiskt ur S. Alltså är S sann! Och eftersom S är sann, och ”Jorden är platt” följer logiskt ur S, så är även ”Jorden är platt” sann. Och eftersom den är sann, så är jorden platt. Vilket skulle bevisas.

Botanisk semantik

Som en kommentar till relevansen av begreppsliga intuitioner och länsstolsfilosoferande i största allmänhet är följande exempel intressanta: Vet ni vad en banan respektive en jordgubbe är? Om svaret är ja, vilket jag utgår från att det är, vad säger ni då om följande påståenden ”Bananer är bär” och ”Jordgubbar är inte bär”? De flesta av mina studenter och kollegor svarar att båda påståendena är falska, det senare påståendet är kanske till och med analytiskt falskt (tänk på samma påstående uttryckt på engelska ”Strawberries are not berries”).
    Vad svarar då botaniken (och vilken vetenskap skulle vi annars vända oss till)? Jo, bananer är bär (tillsammans med bland annat gurkor, paprikor och tomater) medan jordgubbar inte är det och inte ens frukter (vilket för övrigt inte heller äpplen och päron är). Bär är nämligen mångfröiga äkta frukter inom undergruppen saftiga frukter. Frukter är blomväxtdelar som bildas för att fortplantning av växten ska kunna ske.
    Själva frukten bildas av fruktämnet som utgör den nedre delen av blommans pistill. Jordgubbar däremot hör till gruppen skenfrukter, också kallade falska frukter (!), eftersom vad ni kallar bäret består av fler delar än själva fruktämnet; jordgubbens frukt är endast de gula prickarna (som i botanisk mening är ”nötter”) på ”bäret” medan ”bäret” är en uppsvälld blombotten. Jordgubben är för övrigt inte heller en art utan en hybrid av två amerikanska arter ”jättesmultron” och ”scharlakanssmultron”.
    Nå, visste ni vad bananer respektive jordgubbar är? Vet ni det nu? Och är det botaniska allmängods, mestadels hämtat från Wikipedia men också från Nordisk Familjebok anno 1955, ni här fått er serverat ett resultat av empiriska upptäckter och alltså a posteriori eller är dessa botaniska påståenden analytiska, så att ni alltså gjorde er skyldiga till en självmotsägelse när ni hävdade att jordgubbar är bär?

Mikael Janvid

Ondskans problem

Religiösa personer vill helst undvika att skylla ondskan och lidandet i världen på Gud. I stället vill de förklara det med att Gud har gett människan en fri vilja. Tanken är att man sedan ska kunna skylla ondskan och lidandet på människorna och deras fria handlingar. (Detta förklarar visserligen inte naturkatastrofer, men det är en annan sak.)
    Men väldigt många filosofer anser ju att människornas handlingsfrihet och viljefrihet är förenlig med den deterministiska tesen att allting är orsaksbestämt. Om dessa filosofer har rätt, så misslyckas teologernas lösning av ondskans problem. Ty om handlingsfrihet är förenlig med determinism, så kunde ju Gud ha åstadkommit bägge delarna. Han kunde alltså ha gett människorna handlingsfrihet och samtidigt skapat världen på ett sådant sätt att alla orsaker till en paradisisk tillvaro ständigt föreligger.
    Om handlingsfrihet är något gott, så borde väl dessutom en god gud ha gjort detta! Han borde ha gett oss både handlingsfrihet och en paradisisk tillvaro. Eftersom han inte har gjort det, så kan det ligga nära till hands att dra slutsatsen att antingen finns han inte, eller så är han inte god, allvetande och allsmäktig, eller också har de filosofer fel som tror att frihet är förenlig med determinism.
    I och för sig är det nog rimligt att tro att de filosofer har fel, som tror att frihet är förenlig med determinism. Men de som tror att det finns en god och allsmäktig gud borde väl snarare tänka sig att denna gud borde se till att handlingsfrihet är förenlig med determinism. Är man allsmäktig, så borde man ju kunna ordna detta!

Farlig vård

Torbjörn Tännsjö skriver (DN 12/3), i samband med den kvinnliga läkaren som häktades som misstänkt för dråp på ett förtidigt fött barn, att “så kallad palliativ behandling kan aktivt komma att påskynda en patients död”. Formuleringen är försåtlig. Palliativ behandling är naturligtvis någonting aktivt, men följer det därav att man även aktivt påskyndar en patients död – om nu behandlingen leder till att patientens död påskyndas? Tännsjö tycks mena det; han säger att det “inom västerländsk medicinsk praxis har blivit vanligt att läkare ibland aktivt avslutar patienters liv”. Även denna formulering är försåtlig. Är det “vanligt” att läkare aktivt avslutar patienters liv, eller händer det “ibland”? Sammantaget får man lätt intrycket att Tännsjö menar att läkare ofta tar livet av folk och att palliativ vård är livsfarlig.

Modern konst

En konstnärlig aktivistgrupp som kallas “Kanslibyrån”, och som har viss anknytning till Konstfack i Stockholm, sysslar enligt en intervju i DN 22/2 2009 med att byta plats på prislappar i mataffärer. Detta “syftar till att bryta normer”. Ska man förstå det så att det vore en rent estetisk förbättring att vi som handlar mat blir förvirrade och förbannade? Eller är tanken den att normer i största allmänhet är oestetiska eller omoraliska? Hur är det t.ex. med normen att man bör bryta normer, en norm som tydligen är accepterad på Konstfack?

Dåligt minne

TALKING PHILOSOPHY - THE PHILOSOPHERS' MAGAZINE BLOG har Jean Kazez den 8 oktober 2008 tagit upp frågan om man kan klandras moraliskt för att man har glömt något. I vissa fall kan man säkert klandras för att man inte har vidtagit rimliga åtgärder för att inte glömma – t.ex. att skriva in i sin kalender att man ska hålla en föreläsning på en viss plats vid en viss tid – men om man nu har vidtagit alla sådana åtgärder och ändå glömmer? Man glömmer ju (normalt) inte avsiktligt eller ens medvetet. Rent språkligt är det visserligen något man ”gör”, men en riktig handling är det väl ändå inte? Trots detta klandrar vi ju ändå ofta folk glömt att göra något de borde ha gjort. Är det rimligt? I många fall kan man väl inte rå för att man glömmer. Man kanske helt enkelt har dåligt minne. Är det en bra ursäkt?

Prutmån

”Priserna trotsar de logiska lagarna”. Så skrev hemelektronikkedjan MediaMarkt i en reklamkampanj i december 2008. På väg till institutionens julfest var min tolkning att priserna hos MediaMarkt kanske strider mot motsägelselagen. En viss TV-apparat kan kanske både kosta och inte kosta tio tusen? På väg hem från julfesten, efter ett par glas glögg, slog det mig plötsligt att det dock finns en annan tolkning som är mycket rimligare: Det torde vara lagen om det uteslutna tredje som inte gäller hos MediaMarkt. När jag frågar hur mycket TVn kostar är det svar jag får av försäljaren varken sant eller falskt. Om det är detta som avses är det givetvis bra att veta nästa gång jag försöker pruta. Så länge det inte är bestämt sant att TV-apparaten kostar så mycket som försäljaren säger måste det rimligen finnas lite prutmån kvar.

Martin Peterson

Livet

Den amerikanske filosofen W. V. Quine formulerade sig en gång på följande sätt i en bok om livets mening: ”Life is what the least of us make most of us feel the least of us make the most of”.