Filosofernas presidentval

Inför presidentvalet i USA har man undersökt hur akademiska filosofer tänker rösta. Resultatet blev att 65% av filosoferna stöder president Obama, 9% stöder det gröna partiets kandidat Jill Stein, 7% stöder republikanernas Mitt Romney och 3% stöder libertarianen Gary Johnson. En procent stöder någon annan kandidat och 14% tänker inte rösta.

Den institutionella konstteorin

En som möjligen har anammat den så kallade institutionella konstteorin – som härstammar från filosoferna Arthur Danto och George Dickie – är Lars Vilks. Han skriver följande (på nätet): ”Frågan vad-är-konst? besvaras i samtiden med att det som konstvärlden uppfattar och presenterar som konst är konst (den institutionella konstteorin)”. Eventuellt godtar dock inte Vilks själv teorin. Man kan misstänka att han skulle vidhålla att hans rondellhund är konst, även om konstvärlden skulle anse att den inte är det. Vem vet? Kanske uttalar han sig bara om hur frågan om konst ”besvaras i samtiden”.

Men hur ska man förstå orden ”besvaras i samtiden”? Folk i samtiden har väl olika uppfattningar om vad som är konst. Exempelvis skulle väl många – kanske till och med en stor majoritet – säga att sådana ”konstverk” som Vilks rondellhund eller vanlig graffitti eller Anna Odells fejkade självmordsförsök eller en hög med Brillo-kartonger inte är konst. Men Vilks avser antagligen det svar som den samtida konstvärlden ger på frågan om vad som är konst. Och då har han kanske rätt. Konstvärlden anser kanske att konstvärlden bestämmer. Men det tycks inte vara ett svar på frågan om vad som är konst.

Eller är det ändå det? Analogt kunde man ju tycka att det är de professionella filosoferna som avgör vad som är filosofi.

Att konstvärlden betämmer vad som är konst kunde för övrigt förklara att t.ex. Vilks och Odells alster ska anses vara konst medan enkronorna med kungen som horbock och nallebjörnarna som släpptes ned över Vitryssland inte är konst – eftersom deras upphovsmän tillhör reklambranchen i stället för konstvärlden. (Men hur vet man att reklam inte är konst? Eller att reklamare inte kan producera konst?) Visserligen är väl Vilks själv konstteoretiker snarare än konstnär, men kanske räknas han också som konstnär, eftersom ett av hans verk donerats av en konstnär till Moderna museets samlingar. Om någon konstnär donerade de falska enkronorna till Moderna museet, så skulle i så fall också de vara konst.

Egentligen spelar det ju inte så stor roll vad som är konst, så länge som konststämpeln inte också är en kvalitetsstämpel. Det vill säga så länge som konst kan vara både bra och dålig. Och urusel.

Men Lars Vilks menar kanske att konstvärlden också bestämmer vad som är bra konst? Han skriver i alla fall (på nätet): ”Det som uppfattas och presenteras som god konst av konstvärldens styrande institutioner är god konst”; och vidare: ”Det som konstvärlden anser vara bra konst är bra konst”. Såvitt jag vet ingår dock detta inte i den institutionella konstteorin, som den vanligen uppfattas.

Kunde det vara ett rimligt tillägg? Nja, det beror på. Man kan inte gärna hävda att det som gör ett konstverk bra är att det anses bra av konstvärlden. Hur skulle i så fall konstvärlden bära sig åt för att komma fram till ett omdöme? Innan den bestämmer sig måste den bestämma sig! Däremot kunde man kanske hoppas att konstvärlden har så bra smak, att den faktiskt bara tycker att sådant är bra som också är bra. Men det vore en rätt osäker förhoppning. Även om konstvärlden hittills alltid har haft rätt – vilket knappast är sant – så vore det alltför vågat att tro att den också alltid kommer att ha rätt. Dessutom finns det förmodligen ofta en rätt stor oenighet inom konstvärlden om vad som är bra. Det vore i alla fall fullt möjligt.

I själva verket finns det nog en motsvarande tvetydighet även i den institutionella konstteorin. Det kan inte gärna vara det att konstvärlden anser att något är konst som gör att det är konst. (Det kan inte heller vara enbart det att filosoferna anser att något är filosofi som gör att det är filosofi.) Däremot finns det kanske en tillräckligt stor – men oftast oartikulerad – enighet inom konstvärlden om vad som gör något till konst, för att det ska vara sant att det som konstvärlden anser vara konst också är konst. Åtminstone enligt de kriterier som konstvärlden mer eller mindre medvetet använder sig av – och som alltså är något annat än det kriterium som tycks utpekas av den institutionella konstteorin.

I huvudet på en fysiker

Den något yvige fysikern Paul Davies hävdar i en av sina böcker att det är logiskt omöjligt att det inte finns några sanna påståenden. Hans bevis tar utgångspunkt i följande två påståenden:

(A) Det finns åtminstone ett sant påstående.

(B) Påstående A är falskt.

Davies resonerar sedan på följande sätt: “Men om A är falskt, är B det också, för B är ett påstående, och om A är falskt finns det inga sanna påståenden. Så A måste vara sant. Det är därför logiskt omöjligt att det inte finns några sanna påståenden” (I huvudet på Gud, Prisma 1992, s. 182). Detta tycks medföra att det är logiskt nödvändigt att det finns påståenden, vilket redan det kan tyckas förvånande. Det är i alla fall kontroversiellt. Men sedan skriver Davies: “Om det existerar nödvändiga påståenden är föreställningen om en nödvändig varelse inte uppenbart absurd”. Man häpnar!

Filosofisk politik

Torbjörn Tännsjö påstår (DN 10/6 2012) att den svenska lagstiftningen är inkonsekvent när den å ena sidan tillåter boxning men å andra sidan förbjuder sexköp och koppleri. I bägge fallen är det ju fråga om verksamheter där man riskerar att skada andra människor. Han anser att man bör eliminera inkonsekvensen och han ”lutar åt” att man bör göra det genom att förbjuda boxningen.

Men det är ju inte alls klart att den svenska lagstiftningen
är inkonsekvent när den tillåter boxning men förbjuder sexköp och koppleri. Det är ju inte fråga om samma sorts skadeverkningar i de bägge fallen. Man kan ju mycket väl vara emot vissa skador men acceptera andra.

Den svenska lagstiftningen tillåter ju inte bara boxning, utan också sådant som t.ex. ishockey, fotboll, biltrafik och bostadsbyggande. Även här är medverkan någorlunda frivillig och skador förekommer. Lutar Tännsjö åt att även vilja förbjuda dessa verksamheter?

Hur som helst, det man ur filosofisk synpunkt kan undra över är vad ”inkonsekvens” ska betyda i sammanhang som dessa. Det är ju inte fråga om någon verklig motsägelse. Snarare är man ”inkonsekvent” om man gör olika bedömning av företeelser, som inte är olika i något relevant avseende. Men vilka olikheter är ”relevanta”? Det är frågan. De som vill förbjuda sexköp och tillåta boxning kan säkert peka på någon olikhet mellan dessa verksamheter som i deras ögon är relevant. Till exempel att sexköp, men inte boxning, är förnedrande för kvinnor.

Men Tännsjö anser tydligen inte att det finns någon sådan relevant skillnad. Annars kunde man ju tro att han, som är hedonistisk utilitarist, borde lägga vikt vid mängden av lust och olust som blir resultatet av dessa verksamheter. Men om sexköp ger mer olust än lust och boxning ger mer lust än olust – vilket kanske är ganska troligt, om än svårt att bevisa; man kan i alla händelser ”luta åt” att tro det – så är detta en relevant skillnad enligt Tännsjö. Och det är då ingen inkonsekvens, ens ur hans perspektiv, att förbjuda det förra men inte det senare.

I själva verket borde eventuella inkonsekvenser inte spela någon som helst roll för utilitarister som Tännsjö. För att säga det lite slagordsmässigt: det är ju
konsekvenser, inte inkonsekvenser, som är relevanta för utilitarister.

När det gäller lagstiftning ska ju beslut tas i demokratisk ordning, det menar även Tännsjö. Men från vilket perspektiv ska man då avgöra vad som är ”relevant”? Så länge den svenska författningen inte anger att hedonistisk utilitarism eller någon annan moralfilosofisk doktrin ska vara avgörande, så kan man tycka att var och en bör utgå från sin egen uppfattning eller från det man kan komma fram till i en allmän diskussion.

Men här finns förstås en komplikation: när man vill bedöma vad en person
bör göra i en demokratisk beslutsprocess, så kan olika moralfilosofiska doktriner ge olika svar. Utilitaristen säger väl att var och en bör fatta beslut om vad som är relevant på det sätt som ger de bästa konsekvenserna (mest lust över olust), men andra kan säga att man bör utgår från sin egen uppfattning eller sitt eget samvete eller vad man råkar ”luta åt”. Eller från någon rättighetskatalog. Eller från något kategoriskt imperativ. Och så vidare.


Svar från Torbjörn Tännsjö:

Min diskussion rörde frågan om man ska vara tillåten att skada andra (allvarligt). Som jag förstått saken förbjuder vi köp av sexuella tjänster, då sådana köp antas skada säljaren. Men då borde vi förbjuda boxning, då boxning innebär att utövarna skadar varandra. Det är ju t.o.m. möjligt att vinna en match genom att slå motståndaren medvetslös (ja ihjäl). En helt annan sak är verksamheter, där människor riskerar att komma till skada. Där väger vi nyttan av verksamheten mot onyttan hos de skador som faktiskt uppkommer. Vi försöker också reducera dessa skador på olika vis. Det är sant att det förekommer inom fotboll att en spelare misshandlar en annan, ungefär som i boxning. Det är emellertid ett regelbrott. Man kan inte vinna en fotbollsmatch genom att slå en motståndare medvetslös. För sådant utmäts straff. Är förseelsen grov nog leder den till straffrättsliga påföljder. Men den som på ett regelrätt sätt slår ihjäl sin motståndare i en boxningsring döms inte till någon påföljd över huvud taget ­– han eller hon tilldöms i stället segern i matchen.



Sannolikheten att man drömmer

På förlaget Fri Tanke har nyligen utgivits en introduktionsbok i metafysik av Jan Westerhoff med titeln Kort om verkligheten, 2012. Det är en ganska underlig bok och antagligen rätt svårtillgänglig för den oinvigde. Tidigt i boken diskuteras t.ex. den gamla idén att du kanske i själva verket drömmer just nu. Författaren anser att detta är rätt sannolikt. Han resonerar på följande sätt. Vi kan anta att vi sover åtta timmar per dygn och att 20 procent av sömnen är REM-sömn. Vi kan vidare anta att vi alltid drömmer under REM-sömn, men aldrig annars. (Dessa antaganden stämmer rätt bra med vad vi anser oss veta.) Då drömmer vi alltså 1,6 timmar per dygn och är vakna 16 timmar per dygn. Det innebär, enligt författaren, att ”sannolikheten för att du drömmer vid varje givet tillfälle är 1 på 10”, vilket ju är en förhållandevis hög sannolikhet. Men kan det verkligen stämma att ”sannolikheten att du drömmer just nu” är 1 på 10. Det låter rätt förbluffande. Vad säger FT:s läsare om det?

Cogito, ergo sum

En filosof i Cambridge höll ett föredrag om Descartes. I diskussionen efteråt lär Ludwig Wittgenstein ha sagt: ”Om någon skulle titta upp mot himlen och säga till mig ’Jag tror det kommer att bli regn, alltså existerar jag’, så skulle jag inte förstå vad han menar”.

Dygnets topologi

Varför heter det ”mitt på dagen”, men ”mitt i natten”? Beror det på att dagen är konvex medan natten är konkav? Eller är dagen tvådimensionell och natten tredimensionell? Och vad innebär i så fall detta?

Dödsfall

Den framstående brittiske filosofen Michael Dummett dog den 27 december 2011, 86 år gammal. Dummett fick Rolf Schock-priset i logik och filosofi år 1995. Ett urval av hans skrifter finns utgivna i svensk översättning under titeln Metafysik och mening, Thales 1995. Andra kända filosofer som dog under 2011 var bl.a. John Hospers, Ernan McMullin, Sara Ruddick och Frederick Stoutland.

Nobelpris

Varför har så få filosofer fått Nobelpriset i litteratur? Bertrand Russell, Rudolf Eucken, Henri Bergson och Jean-Paul Sartre fick. Finns det några fler? Var Albert Camus filosof? T. S. Eliot tog en filosofisk doktorsexamen i Oxford, men gör det honom till filosof?
     Är den nuvarande akademien ointresserad av filosofi? Eller skriver filosofer alltför illa? Många filosofer gör tyvärr det, men lyckligtvis inte alla. Det borde vara dags för en filosof nu snart.
     Apropå Sartre: han tackade ju nej till priset, men det påstås att han lite senare kontaktade akademien och ville ha prissumman utbetalad i smyg. Huruvida han till sist lyckades få ut pengarna är tydligen omstritt.

A priori kunskap

Man kan ju inte veta a priori att man inte kan veta något a priori. Men däremot verkar det som om man kan man veta a priori att man inte kan veta a priori att man inte kan veta något a priori. Man kan ju inte gärna veta det a posteriori.